Om oss

Jankils kennel är en mindre kennel som drivs av mig, Anki Jönsson. Jonna, min äldsta dotter var tidigare oxå med i kenneln men i maj 2020 blev det så efter Jonnas önskningar att hon inte längre ville vara delägare. Tidigare födde vi nämligen även upp Papillon/Phaléne och av den rasen stod huvudsakligen Jonna för men hon har beslutat att sluta med rasen. Hon har inte kvar någon från rasen längre sedan Minna dog 14 år gammal. En son från Minnas enda kull, Olle, (Phaléne) finns kvar hos mig. 

Vi bor på en mindre gård ute på landet, utanför Vinslöv som då ligger mellan Hässleholm och Kristianstad i nö Skåne. Här på gården finns även andra djur som en gammal pensionerade islandshäst, 1 katter . Jag är stolt mormor till fyra underbara barnbarn (säger väl alla mor- o farföräldar ) som är födda i mars 2013 och  i februari 2015 samt tvillingarna som är födda juli 2021 (som föddes i gravidvecka 26+4). Dessutom ska jag bli farmor i december 2023

Hundarna lever med oss som kära familjemedlemmar och valpkullarna föds och växer upp i vårt tv-rum/allrum. De blir från början vana vid liv och rörelser. Vi har bara uppfödning i mindre skala . När valpen är runt 4 veckor så är dess nya ägare välkommen hit. Jag säljer nämligen ingen hund bara via ett telefonsamtal eller mail. Jag vill att köpet ska vara riktigt genomtänkt och planerat innan man tar kontakt med mig, så att man vet vad man ger sig in på. Om allt känns bra både för köparen och för mig så lägger man en handpeng på valpen. Denna betalas inte tillbaka om det är så att man ångrar sig. Som sagt, jag vill att ett hundköp hos mig ska vara riktigt genomtänkt så att man vet vad man ger sig in på. Detta med handpeng tycker jag fungerar bra, köparen vet att här finns en valp när den är 8 veckor och redo att flytta och jag vet att jag har en köpar till just denna valp. 

När valpen lämnar mig så är den avmaskad 3-4 gånger, vaccinerad, registerad i Skk, chippad och besiktigad. Detta intyg får inte vara äldre än 7 dagar. Brukar göra det så nära inpå flytten som möjligt.

Valpen får med sig vid flytten: *snuttefilt som doftar syskon o mamma, *en pärm med lite fakta, tips och råd, *Halsband och koppel, *Leksak/er, *Tuggben mm

Målet med Jankils kennel är att föda upp sunda och friska Cavalierer som är mentalt stabila och som fungerar som en härliga sällskapshundar. Många Cavalier King Charles spaniel´s gillar att sysslesättas på agilitypalanen, lydnad, olika sorters spår, rallylydnad, noswork, freestyle men oxå tex härliga skogspromenader. Egentligen är det bara upp till ägaren att testa och hitta det som passar både sig själv och sin hund. En Cavalier är nöjd bara den får vara tillsammans med sin älskade ägare och familj.

Min önskan är att köparna hjärtkollar sina hundar varje år från fyllda 3 år och  hos en veterinär som har kompetens att skriva intyg så att de skickas in till Skk. Allt för min avel men oxå för information och framtida hälsolärdom för vår älskade ras.

 

Jag är en person som bara älskar djur men inom det kategorin så finns det faktiskt en del som jag dock inte kan ta till mitt hjärta. Där ibland finns smågnagare (som tex möss, råttor, hamstrar mm) och kräldjur  mm 

Redan i förskoleåldern var jag i grannens stall och kelade med katterna och dess ungar. Jag och min lillebror hade en varsin kattunge men tyvärr så fick vi inte ta hem dem eller rättare sagt, in dem i huset så det blev utomhus och i ladan som vi fick kela dem. Min hette Misan minns jag...

Som 11-åring köpte jag min första egna husdjur, undulaten Nickolina. Efter en tid så blev det klart att den var en hane och fick då ändra namnet till Nicko.

Efter mycket tjat så köpte mina föräldrar äntligen en hund när jag var 13-år. Det blev den långhåriga dvärgtaxen Sudden. Efter något år så köpte grannen samma ras. Granntjejen och jag gick otaliga promenader med våra små fyrbenta killar. När jag sedan som som 19-åring flyttade hem i från hade jag ofta Sudden hos mig i lägenheten.

Kort efter jag hade flyttat hem i från så köpte jag min alldeles egna hund. En cockerspaniel som jag döpte till Lukas. Att lämna honom ensam var helt omöjligt, han skrek och förstörde många dörrar. Jag kunde inte ens gå på toa själv... När han var runt 2 år blev han sjuk coh fick epilepsi. Efter varje anfall han hade haft fick jag åka till veterinären och få lugnande i honom. Han bara skällde och skällde, helt chockad. Under dessa anfall blev han som förbytt och jätte aggresiv. Det hände att han jagade upp min mamma på vasken eller satt med morrande käftar runt min hals. Trots stark medicin så fick han endå sina anfall och på veterinrärens inrådan så avlivades han redan som 2,5 åring. Hans medicindos kunde inte höjas för då hade den frätt hål på magslemhinnan fick jag förklarat för mig. Det var mitt första hemska förväl av ett kärt husdjur.

Därefter kom Penny in i mitt liv, en sobel lh collie. Det var genom min fars inrådan som tyckte att jag skulle byta ras. Hon var den som var med om de mesta och flesta förändringarna i mitt liv: Ännu en fågel insakaffaades eller rättade sagt så fick jag nymfparakien i 25-årspresent, jag flyttade in i en nybyggd lägenhet och blev sambo. Bodde där i ca 7 månader innan vi åter flyttade och då till huset där vi fortf bor kvar. Penny fick oxå vara med om att familjen utökades med barn då Jonna föddes -88 och Joel -92. Hon dog som 12-åring -93 och var då märkt av cancern i hennes kropp.

Min första cavalier köpte jag i aug -94. En rubyhane som jag döpte till Kasper. När Kasper var runt 10 månader som köpte jag border coliien Olliver eller Ollie som han allmänt blev kallad. Han fanns ständigt vid Joels sida och frågade man Joel när han var liten, vad hans bästa kompis hette fick man till svar, Ollie 

2002 köpte jag min första cavalier tik sedan Kasper hade omkommit efter en tragisk olycka. Det blev Gretha från  Greting´s kennel.  Joel och jag åkte tåg/buss och hämtade  hem det lilla trefärgade knytet. 2003 blev jag ägare till min första black and tan tik, Liza från Ringela´s kennel. En sådan duktig tik och som jag hade både Nanzie (Julias hund) och Inez efter men även min Malva  (min första valp från första Liza-kullen) 

Kennelnamnet fick jag 2004 och då gick jag Kennelklubbens uppfödarutbildning. I november 2005 föddes min första efterlängtade cavalierkull (efter Liza) 

Mitt mål med aveln är att föda upp rastypiska hundar med ett bra socialt temperament som klarar av en vanlig vardag i en familj och i ett hem. Får man sedan en hund som går bra i utställningsringen räknar jag det som ett extra stort +. Dock blir det inte så ofta det blir besök i utställningsringarna nu mera och det beror många gånger på att mina sjukdomar sätter  stopp för det eller gör det i alla fall svårare. 

I rasgrupp 9  (sällskapshundar) tillhör  Cavalier King Charles spaniel. Rasen är pigg och glad men ofta så finns det mer eller mindre något jaktintresse i Cavalieren. Lite beror på hur det ligger i dess linjer.